Leta i den här bloggen

måndag 9 maj 2016

Varför studentorkester


Den här artikeln skrevs ursprungligen för Uplands NationsBlad (UNB) för att ge nationens medlemmar en bild av vad studentorkesterkulturen faktiskt är. Det historiska perspektivet kommer från att jag dels alltid undrat över var orkesterkulturen egentligen kommer från, dels för att jag blev tvärförbannad när jag fick reda på att nationens spexgrupp snackat skit om Wijkmanska Blecket för att få intresserade nya studenter att gå över till dem istället. Därför har artikeln ganska stark uppsalavinkling i början. Men jag har lyckats teckna en ganska tydlig bild över hela orkesterkulturen. Mycket nöje!

Har du varit med i Uplands nation ett tag har du säkert hunnit se och höra nationens egen studentorkester Wijkmanska Blecket. Det är en samling musiker i medaljbehängda, sjangserade sjömanskostymer som spelar minst sagt omodern musik. Dessutom framför orkestern så kallade ”trick”, något som kan beskrivas som ordlösa spex med enkel rekvisita – inte sällan med kladdiga eller explosiva inslag. Är detta då något som är unikt för Uplands nation? Är det den öppna och välkomna nationen som sveper sina skyddande vingar över excentriska musikmarodörer eller ligger det något annat bakom?
Alla orkestrar som består av studenter är inte studentorkestrar och alla studentorkestrar består inte enbart av studenter. Ordet studentorkester definieras i Nationalencyklopedin som en orkester som består av aktiva och före detta studenter som framför blåsmusik i en studentikos anda:
”… med en repertoar bestående av humoristiska arrangemang av välkända musikstycken, framfört med otyglad spelglädje. Karakteristiska är de färggranna, medaljbehängda uniformerna och den väldrillade baletten.”  

Studentorkestertraditionen är en mycket gammal och unikt nordisk studentikos tradition. Faktiskt äldre än spexet! Givetvis började det hela i Uppsala.
Redan 1828, året är något osäkert, bildades Turkiska Musiken, ett gäng musiker som drev runt och spelade i inte helt nyktert tillstånd. Sättningen bestod av bland annat piccola, violin, gitarr, fagott, cello, klarinett, trumpet och valthorn (instrument som fortfarande förekommer i Blecket). Repertoaren bestod av samtida hits som ”Slumra ljuvt”, ”Hulda Rosa” och Turkarnas favorit ”Låt oss nu njuta den korta tiden, låt oss njuta den var minut” ur operan ”Fra Diavolo eller värdshuset i Terracina”. Instrumenten trakterades dock bara så länge sällskapet befann sig inomhus. När man kom utomhus och fortsatte musicera bytte man instrument till visselpipor, grytlock, eldgafflar, gonggongar, trianglar, harskranglor, lergökar och portnycklar, enligt Gunnar Wennerberg ”alla dock skötta med en viss färdighet, men icke desto mindre föga välkomna, varhelst de förnummos”. Hur Turkiska Musiken faktiskt lät kan vi bara gissa oss till idag, men enligt en av medlemmarna ”var denna musik icke blott olidlig, utan hardt när livsfarlig för musikanterna själva, men utan den kunde de icke leva såsom sällskap”.

Var fick de då namnet ”Turkiska Musiken” ifrån? Turkisk musik var populärnamnet på det som egentligen heter Janitsjarmusik. Janitsjarerna var den osmanske sultanens elitsoldater och personliga livgarde mellan 1365-1826. I strid hade de alltid med sig stora orkestrar som spelade kraftfull, högljudd, militärisk musik med mycket hårda trumtakter och blåshorn för att komma i extas och skrämma fienden.  Turkisk musik, eller i alla fall vad man trodde var det, var mycket populärt i Europa vid sekelskiftet 1800. Det var också en stor inspirationskälla i den tidens västerländska konstmusik. Janitsjarmusik är även ursprunget till den moderna militärmusiken. När ”turkarna” tog sitt namn valde de det förmodligen både med humor och med referens till musikalisk terminologi, precis som dagens studentorkestrar har gjort.

Enligt en myt ska Uplands egen Svante Wijkman ha varit medlem av Turkiska Musiken. Hur gärna man nu vill att det ska vara sant är det högst sannolikt att han inte var det. Svante upptogs vårterminen 1837 bland Katedralsskolans ”Superiores” eller mönsterelever, vilket är något helt annat än vad Turkiska Musiken bestod av. Turkiska Musiken samlades för sista gången 1835, då Svante var 14 år. Det är knappast troligt att han var med då, särskilt som man känner till alla närvarande medlemmar, och Svante var inte bland dem. Däremot fanns ett par bröder Wijkman bland medlemmarna, och man kan ju tänka sig att det är de som är roten till myten. De var dock V-Dalingar!

Som redan skrivits upplöstes Turkiska Musiken 1835, och det dröjer ett antal år innan vi hittar nästa milstolpe i studentorkesterhistorien. Innan dess är det dock relevant att tala om tidsandan under den första hälften av 1800-talet. Det här är den tid vi känner som Studentromantiken, och utgör en period när studenternas villkor och plats i samhället förändrades väsentligt. Runt sekelskiftet 1800 var studenter fattiga stackare som i bästa fall kämpade hårt för att slutföra sina studier, i värsta fall ägnade sig åt att supa och slåss med borgargesäller och hitta på elaka upptåg vid borgarbröllop. Med tiden förändrades studenternas livsstil av flera anledningar. Till att börja med växte skandinavismen fram. Skandinavismen var en rörelse med ursprung i de kulturella, geografiska och historiska banden mellan de skandinaviska länderna. Studenterna blev allmänt kända som skandinavismens förkämpar vilket ledde till att de blev populära bland allmänheten på ett sätt de aldrig varit tidigare. Studentopinionen fick rikspolitisk betydelse och studenterna fick en självständig ställning i samhällslivet. 

Studenttillvaron började betraktas som en särskild livsstil med egna regler och villkor. Nationsfester, valborgsfirande och andra studentupptåg skildrades i pressen. Det utsvävande studentlivet kostade dock på och kunde bli förödande för studenternas ekonomi. Vid denna tid uppstod den så kallade Vigilansen, en slags lånehajsverksamhet som ofta innebar att studenter lånade pengar, festade upp dem, och sedan tog nya lån för att betala de gamla. År 1851 kunde Aftonbladet avslöja att Sparbanken i Uppsala och Mälarbanken sedan en tid drivit omfattande rörelser med studentlån. Enbart 1850 betalades 50000 kr ut till 150 studenter. Det är nästan 4 miljoner i dagens penningvärde! Gymnasiereformen under den här tiden innebar också en form av demokratisering av studentumgänget. Nu hade också andra än bara präst- och adelssöner rätt att studera på gymnasium och universitet. Kanske viktigast av allt är att under 1830-talet hade de nuvarande 13 nationerna bildats i sin nuvarande form, och de började få sina egna nationshus. Vi Uplänningar fick vårt redan 1821. Alla dessa faktorer bidrog till att intresset för föreningslivet ökade bland studenter på 1830- och 40-talen.

1843 ägde så nästa stora händelse i studentorkesterhistorien rum på Hörlinska gården, som låg vid vad som numera är korsningen Öfre slottsgatan/St: Olofsgatan. Där hyrde nämligen Snerikes nation in sig och där bildades sommaren 1843 den studentorkester som anses vara världens äldsta, nämligen Hornboskapen. Samma sommar ägde det första skandinavistiska studentmötet rum i Uppsala. Snerikes nation var aktivt deltagande och det är möjligt att orkestern bildades samband med mötet, men det finns inte belagt i skrivande stund. Värt att nämna är att det var även under detta möte som den vita uppsalamössan användes för första gången.

Hornboskapen var en parallell till dåtidens militärorkestrar, både till klädsel och musikstil. Både instrumentskicklighet och disciplin lämnade dock en hel del att önska. Hornboskapen var den enda studentorkestern som fanns tills Smålands nationskapell bildades 1869. Kapellet upplöstes under 1880-talet men återbildades under namnet Glasblåsarna 1961.

Efter detta saknas nästan helt och hållet källor om studentorkestrar under ett helt sekel. Det förekom givetvis musicerande på nationerna, men i den mån instrumentalmusik spelades var det huvudsakligen i seriösa sammanhang på piano eller stråkar och då framförallt till dans. Bland studenterna blev ordet det väsentliga under andra hälften av 1800-talet. Körer sjöng om politik och motsättningar medan spexet blev en viktig och populär kanal för satir och underhållning. Det första spexet lär ha skrivits och uppförts på Stockholms nation runt 1850. Ordet ”spex” finns belagt första gången 1863. Instrumentalmusiken blev eftersatt. Det är inte svårt att tänka sig att studentorkestrarna med tiden tog inspiration från spexen då även deras framträdanden fick en mer showmässig framtoning, men det skedde i så fall först på 1900-talet.

1948 tog slutligen tystnaden slut i och med att Allianceorchestret bildades vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Under 1950- och 60-talen ploppade studentorkestrar upp som svampar ur jorden vid alla större lärosäten i Sverige och övriga norden. Det var en verklig explosion av studentorkestrar som fortsatte ända in på 1980-talet. Men varför hände det just då, efter 100 års tystnad? Förklaringen står nog att finna utanför universitetsvärlden.

Den svenska blåsmusiktraditionen är importerad från England och kom hit under 1800-talet med frireligiösa och politiska strömningar. I stort sett alla folkrörelser hade sina egna musikkårer: fackföreningar, skarpskytterörelsen, nykterhetsrörelsen, bruksorkestrar, Frälsningsarmén och andra frikyrkor. De kommer från en tid då entusiaster med liberala och filantropiska idéer ville ge arbetarklassen en bildning som på samma gång skulle vara ett nöje. Musikkårerna utbildades huvudsakligen av militärmusiker i arméns regi och var avsedda att vara en plats ”dit ungdomen efter avslutat arbete kan samlas och hafva både en angenäm och bildande sysselsättning, genom hvilken mången frestelse till lättja och förderfliga tidsfördrif kunna undvikas”. Resultatet blev en av de mest utbredda folkliga musikkulturerna i vårt lands historia. Kårerna blev mycket populära bland allmänheten och anlitades ofta för att spela på bröllop, offentliga invigningar, förstamajtåg och andra begivenheter. Musikintresset och musikutövandet i Sverige ökade något enormt under den här perioden. 1939 anordnades Musikens vecka av Svenska musikförläggareföreningen, Svenska musikhandlarföreningen och STIM, och dess syfte var att sprida musicerandet. 1941 bildades Musikfrämjandet av bland andra prins Eugen, Hugo Alfvén, Kurt Atterberg och Alice Tegnér. 1945 slogs Musikfrämjandet och Musikens vecka ihop. Nu gick även arbetarrörelsen in i samarbetet och LO, Kooperationen och Socialdemokratiska kvinnoklubben gav årliga ekonomiska bidrag. I samband med detta fick också verksamheten en mer folklig än finkulturell prägel, vilket gynnade blåsmusiken.  
I mitten av 1900-talet började också den kommunala musikskolan komma igång, delvis med syfte att främja den klassiska musiken framför popmusiken. Musikskolan fick rejält med luft under vingarna på 60-talet, vilket troligtvis bidrog till Studentorkestrarnas guldålder under 70-, 80- och 90-talen, men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Under efterkrigstiden genomfördes stora utbildningspolitiska reformer som gav ungdomar från alla samhällsskikt möjlighet att studera på högskolan. Det innebär att under 1950-talet fick folkrörelsernas barn tillträde till högskolan i högre grad än tidigare och då tog de med sig sin musiktradition. Där mötte den de studentikosa traditionerna och ur den blandningen uppstod dagens studentorkesterkultur. Antalet studenter fortsatte att öka lavinartat under de efterföljande decennierna och ledde till en utbyggnad av det svenska högskolesystemet samt en etablering av nya lärosäten, vilket är anledningen till att Örebro, Växjö, Karlstad och Linköping numera är studieorter. De har eller har haft egna studentorkestrar, såklart.

Under 50-talet bildades många av de äldsta av de nu levande studentorkestrarna. Perioden 1956-1961 innebär en första explosion av antalet studentorkestrar i Sverige. 1956 höll man en studentorkesterfestival i Gränna. Cirka 1958 bildades också den första studentorkesterbaletten. Promenadorquestern vid KTH hade bildats redan 1956 och var vid den här tiden som de flesta studentorkestrar enbart öppna för manliga studenter. Med tiden tröttnade dåvarande orkesterchefens flickvän på att bara sitta och titta på under repen och startade en dansgrupp. Det här lär ha varit ursprunget även till andra orkestrars baletter. Hornboskapen i Uppsala fick sin första kvinnliga medlem 1933. Det var Ann-Marget Viklund (senare Leman) som spelade althorn i HB åren 1933-34. Hon lär således ha varit världens första kvinnliga studentorkestermusiker. Studentorkestervärlden öppnades gradvis upp för kvinnliga medlemmar under de kommande decennierna. Den sista orkestern som släppte regeln om endast manliga studenter var Blåshjuden från Göteborgs universitet. De gjorde det 2004!

Under 1960-talet fortsatte orkesterexplosionen och flera orkestrar höll kontakten med varandra även om de hörde till olika lärosäten. De tyckte det var roligt att åka och lyssna på varandras konserter och umgås i musikens tecken. 1960 anordnade uppsalaorkestrarna för första gången BRUNK, en tillställning där studentorkestrarna i Uppsala och i många fall Stockholm samlas och spelar för varandra.  Snart blev det helt naturligt att ta nästa stora steg i studentorkestrarnas historia.
1972 hade studentorkestrarna blivit så många att man tyckte det var dags för ett landsomfattande samarbete. 2:a december det året samlades representanter för olika orkestrar på ett konferenshotell i Södertälje för att bilda Riksförbundet Sveriges Musicerande Akademikers Samarbetande Kårorkestrar, förkortat Riks-SMASK. Man bestämde även att studentorkestermusik skulle definieras som "En humoristisk respektlös form av musikutövning, oftast framförd i akademiska sammanhang, där den fulla spelglädjen och inte nödvändigtvis den musikaliska ekvilibristiken kommer i första hand". Riks-SMASK ansvarar för att definitionen efterlevs och att i största möjliga mån sprida det glada budskap som ligger lätt fördolt bakom dessa svåra ord.

Dessutom beslöt man att Riks-SMASK skulle ordna en studentorkesterfestival följande år. Man mätte noggrant på sverigekartan och bestämde sig för att Gränna var den stad som låg mest mittemellan alla orkestrars hemstäder. Som nämnts innan ägde ju också en studentorksterfestival rum i Gränna redan 1956. Detta nämns dock inte i senare källor så det kan ha fallit i glömska vid den här tiden. Problemet var att Gränna inte hade någon högskola och man tänkte att det var trist att hålla en studentorkesterfestival på en plats som inte hade några studenter. Lösningen blev att samarbeta med Linköpings Tekniska Högskola, numera Linköpings Universitet, som gärna anordnade festivalen för att öka högskolans PR-utbud och i förlängningen hjälpa sina civilingenjörer att etablera sig på arbetsmarknaden. Högskolan hade dock ingen egen studentorkester, så de bildade på kårens initiativ Linköpings Tekniska Högskolas Blåscorps, i dagligt tal Lithe Blås. Festivalen gick av stapeln i maj 1973 och blev en stående tradition. Efter några år blev uppgiften att anordna festivalen varje år för tung för Linköpings studentkår, så 1977 anordnades den för första gången i Uppsala i samband med universitetets 500-årsjubiléum. Sedan dess har den gått vartannat år i Linköping under namnet SOF och vartannat år i Uppsala där den heter STORK. Linköping fick festivalen både 1986 och 1987 med anledning av att staden firade 700 år 1987, så den matematiskt lagde kan ju räkna ut att SOF går av stapeln udda år och STORK jämna. Då inser man ju även att det är dags för STORK i år!

Festivalerna ökade i omfång år efter år och ökade i sin tur intresset för studentorkestermusik ännu mer, både bland allmänheten och studenter. Detta ledde till att ännu fler orkestrar bildades under 70- och 80-talen. Wijkmanska Blecket är en del av den utvecklingen. Ursprungligen bildades Blecket våren 1981 för att underhålla med musik på hedersledamoten Bengt-Erik ”Max” Rydéns 50-årsdag, men de som spelade då tyckte det var så roligt att spela tillsammans att de gick vidare till att bilda en riktig studentorkester. Sedan dess har Wijkmanska Blecket blivit en av de mest aktiva och välkända studentorkestrarna i Sverige, även utanför studentvärlden. Mer om det när det är dags att berätta Bleckets historia.

I och med festivalernas expansion kom även finska, norska och tyska studentorkestrar med i leken. Studentorkesterhistorien i våra nordiska grannländer liknar sannolikt den svenska, med tanke på ländernas mycket lika kultur och historia.

70- och 80-talet och en bra bit in på 90-talet blev en guldålder i studentorkestrarnas historia, med festivaler, shower, jubiléer och andra spektakel, men sedan började intresset avta. Orkestrarna fick färre och färre medlemmar och med tiden började flera av dem dö ut, i synnerhet på de mindre högskolorna. Förklaringen är huvudsakligen de neddragningar inom de kommunala musikskolorna som skedde under 90-talet och framåt, men också att studentlivet förändrades.  Förr var man helt enkelt tvungen att engagera sig i något för att ha roligt under studenttiden, nu finns det ett enormt nöjesutbud för studenter åtminstone på de större studieorterna. Dessutom har dagens studenter betydligt mer pengar att röra sig med än för 20 år sedan. De är beredda att betala för sina nöjen och har råd att ställa krav på kvaliteten. Den förbättrade ekonomin beror på att allt fler studenter jobbar extra, vilket innebär mindre tid för traditionellt studentliv. På 2000-talet såg det mörkt ut för STORK då kuratorskonventet drog sig ur som ekonomisk garant, och 2004 var man tvungen att anordna en nödlösningsfestival i Linköpings kårhus, men driftiga orkestermusiker lyckades ändå återuppliva den i ny form och sedan 2006 har den anordnats som den ska, dock inte alltid på våren. SOF har allteftersom mer och mer fått en prägel av vanlig stadsfestival och studentorkestrarnas roll har krympt undan för undan, tyvärr på begäran av vissa festivalbesökare.

Trots allt så älskar publiken sina studentorkestrar, och musikerna själva kämpar till sista blodsdroppen (eller i alla fall fram till examen) för att föra traditionen vidare. På ett eller annat sätt kommer orkestrarna fortsätta att roa och oroa sin publik långt in i framtiden. Så nästa gång du ser Wijkmanska Blecket uppträda, håll då i minnet att det du ser och hör inte bara är en av Uplands underföreningar, utan även representanter för en större studentikos subkultur som är en del av Uppsalas och Sveriges historia!

Kom och se Wijkmanska Bleckets 35-årsjubiléum i höst!

Anders Carlsson


Artikeln är publicerad i Uplands NationsBlad - April 2016.


Errata och addenda:

Uplands nation flyttade in i sitt nuvarande hus 1824, inte 1821.

Bröderna Wijkman, medlemmar i Turkiska Musiken, var troligen Svante Wijkmans sysslingar. Deras namn var Sven Wilhelm Wijkman (1809 – ca 1850) och Casper A. Wijkman (1811 – 29/3 1840). Se Rydén, Bengt Erik, 1992. Svante Wijkman – myter och livsöde. I Studenten, staden och sanningen, Bilder och essayer – Uplands nation 350 år. Red Bengt Erik Rydén. Uppsala.
Casper A. Wijkman ligger begravd i V-Dalas gamla nationsgrav.

Det bör nämnas att uppgiften om Hornboskapens bildande 1843 är ytterst tveksam. I Snerikes nations majhälsning 1958 nämns en sommarutflykt till Flottsund i juli 1843 där landsmännen framförde sång och musik iklädda Bellmankostymer. Nationernas hemtåg från majfesten 1843 ackompanjerades av militärmusik, troligen inhyrda från Upplands regemente. Snerikes har dock en lång tradition av mässingsmusik samband med valborgs– och majfirande och en mässingsorkester ska ha uppträtt på nationen 1 maj 1845, för att sedan återkomma med vissa uppehåll ända fram till tidigt 1900-tal, då orkesterverksamheten stabiliserades. Namnet Hornboskapen finns belagt från 1910. Sandgren, Fredrik & Ågren, Henrik, 1993. För länge, länge sen. Från 40-tal till 40-tal. I Skapelsens krona - Hornboskapen 1843-1993. Red. Olle Nordberg, Fredrik Sandgren & Henrik Ågren. Uppsala.

Under 1860-talet och framåt hade även Norrlands nation en mässingsorkester, Blåsargesällerna. Red: Sune Lindh, Maj Reinhammar, Vidar Reinhammar, Norlandica VIII, Festskrift till nationshusets 100-årsjubileum den 11 oktober 1989, Uppsala 1989. 

Det finns också uppgifter om ”nationsorkestrar” i notiser om studenternas skarpskyttecorps I Upsala Posten och Tidningen Upsala 8/5 resp. 10/5 1867. Dock är inga namn nämnda. Sandgren & Ågren 1993.

Under 1990-talet började även kulturskribenter vända sig mot det studentikosa, som de tidigare hade hyllat. Intervju med Lars-Olov ”Detlef” Jungner, 2016-04-16.

Att dagens studenter har mer pengar att röra sig med finns bland annat belagt i rapporten Student 2013, SOM-rapport 2014:21, Författare: Josefine Bové. Rapporten visar dock också på stora individuella skillnader och det finns gott om studier som också visar motsatsen. Påståendet om att dagens studenter har mer pengar hörs ofta från nöjesentreprenörer.

Källor:
Andersson, Greger, 1982. Bildning och nöje. Bidrag till studiet av de civila blåsmusikkårerna under 1800-talets senare hälft. Doktorsavhandling publicerad i Studia musicologica Upsaliensia.
Cadavid, Antonio, 1992. Musikglädje på Uplands Nation. I Studenten, staden och sanningen, Bilder och essayer – Uplands nation 350 år. Red Bengt-Erik Rydén. Uppsala.
Guézennec, Synnöve, 1996. Studentorkestermusik – mer än bara noter. C-uppsats, Institutionen för musikvetenskap, Uppsala.
Gunnarsson, Gunnar, 1973. Arbetarrörelsens krönika. En bokfilm. Del 1, 1881-1938. Andra Uppl. Tidens förlag.
Gunnarsson, Gunnar, 1973. Arbetarrörelsens krönika. En bokfilm. Del 2, 1939-1972. Andra Uppl. Tidens förlag.
Gunnerfeldt, Klas, 2003. Ett musikaliskt växelspel – Sampelet mellan militärmusiken och den kommunala musikskolan. C-uppsats. Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap, avdelningen för Statsvetenskap – Historia – Geografi, Luleå Tekniska Universitet.
Hansen, Lars; Grundin, Robert & Schäder, Göran, 1983. Studentspex eller Stockholms Universitets spexhistoria under etthundra år! Förlaget Akademilitteratur.
Holm, Leif, årtal okänt. Grundarens egna ord. http://www.litheblas.org/sv/om-oss/historia/ Läst 2016-04-07
Jonsson, Leif, 1992. Virtuoser och dilettanter i upsaliensiskt musikliv 1810-1860. I Studenten, staden och sanningen, Bilder och essayer – Uplands nation 350 år. Red Bengt-Erik Rydén. Uppsala.
Keränen, Andreas, Muntlig information 2016-04-07
Nationalencyklopedin, 1995. Band 17 (av 23), SMY-SYREM.
Ohlmarks, Åke & Baehrendtz, Nils Erik, 1993. Svensk Kulturhistoria – svenska krönikan. Forum
Ronne, Erik & Ronne, Marta. 1992. Egen härd är guld värd. Publicerad i Södermanland-Nerikes nationstidning Aktuellt 2/1992.
Ronne, Erik & Ronne, Marta, 1997. De första studentspexen. Publicerad i Ergo 9/1997.
Ronne, Erik & Ronne, Marta, 1999. Vigilansen. Publicerad i Ergo 10/1999.
Ronne, Erik & Ronne, Marta, 2000. Turkiska musiken. Publicerad i Ergo 12/2000.
Rydén, Bengt-Erik, 1992. Svante Wijkman – myter och livsöde. I Studenten, staden och sanningen, Bilder och essayer – Uplands nation 350 år. Red Bengt-Erik Rydén. Uppsala.
Sjökvist, Gunnar, 1980. Fackföreningarna. I Anderstorp – från småbruk till småindustri. Red. Sten Carlsson. Anderstorps Indusitriförening. Almqvist & Wiksell, Uppsala.
sv.wikipedia.org/wiki/Janitsjarer
sv.wikipedia.org/wiki/Skandinavism
Westin, Jan, 2011. boksamlarenigoteborg.blogspot.se/2011_05_01_archive.html. Läst 2016-04-09.

Öhman, Mats, årtal okänt. http://www.rikssmask.se/foreningen.php?page=historik. Läst 2016-04-07

2 kommentarer:

  1. Utmärkt intressant och välskriven artikel! Tre tummar upp!

    SvaraRadera
  2. Mycket god läsning. Grattis. (F.d. musikanförare i HB)

    SvaraRadera